Krigsfilmer är värre i verkligheten

jag träffade en människa nu i sommar då vi började snacka om hur det var i hennes hemland, hon är nu 37 och har två jätte söta barn, men det som är det jobbiga är att när hon var liten levde hon i en krigsfilm fast ännu värre, hur kan vi tycka om att se sånt egentligen, det är ju intedirekt så att vi gör något åtdet efter att vi sätt på en krigsfilm.

Hon sa oxå det att hon klarar inte änns av att se männikor vara arga och bråka, tänk er själva att behöva leva så..skulle ni klara av det?..hmm..tror inte det..
jag skriver detta för det e riktigt jobbigt att fått höra tänk hur många fler människor det här gäller, dom som får se sina vänner och familj spränngas på en äng när dom e helt oskyldiga, jag klarar inte av tanken, sen jag läste boken Flickan som överlevde har jag verkligen tänkt på detta annu mer, och sen när jag träffa henne så känns de som att vi verkligen ska vara glada för att vi bor i Sverige som bara har små problem fast för oss är stora!

Känns som att jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har..

hoppas det inte vart allt för svårt att läsa^^

Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Test