My life

hmm..jag orkar inte ha kvar alla tankarna, alla minnen o allt som har med det att göra..varje gång jag blir påmind om det så vill jag bara gråta, men jag försöker att dölja det, för jag vill inte va den som alla ska tycka synd om och försöka förstå allt..men men..jag finns alltid för minna vänner i alla fall om det är något. men just nu så e det fortfarande jobbigt för mig, känns som att jag nått grensen..

ingen mer kärlek för mig känns de som...